Jag tror att mitt största problem är att jag övertolkar saker eller att jag inte har den där barriären som man ska ha mellan sig själv och saker. Saker går rakt in i rawformat och behandlas ej. Jag tar åt mig av saker som inte är menat att jag ska ta åt mig av. Jag vet inte, men det är nog ett av problemen som följer mig. Går ni och tänker på folk ni "förlorat" eller tappat kontakt med? Ja, det ska man inte heller göra om man ska må bra vad jag förstår. Sedan ska man inte riva i de gamla såren för då blir man bara bitter och alternerar den bild man hade av personen, ofta till något sämre. Bitter, är det verkligen sådan jag är? Jag analyserade detta lite i går med en vän. Bitter är man väl när man inte unnar andra saker, när man ångrar saker man gjort samt när man är ledsen för att man inte gör något annat, är någon annan o.s.v? Det känns inte helt träffande ändå. Lösningen är tydligen att sluta tänka, jag tänker för mycket. Jag har ett jobb som ger mycket plats åt fritt tänkande och jag har en fritid som ger mycket tid åt detsamma. Problemet är väl när man tänker för mycket för att tråkiga saker ska vara roliga kanske. Eller att man har får få alternativ för att fylla ut tiden. Jag förstår inte de som har så ont om tid. De måste vara lyckliga. En del är för dumma för att ha ångest - det är smart.

I bland undrar jag över alla dessa tjejer som är så ledsna över all uppmärksamhet de får. I bland undrar jag hur de hade tyckte det hade varit att inte få den. Hur det hade varit om de hade varit kille och behövt jaga så som killar oftast får. Jag förstår att man inte vill ha äckliga sexerbjudanden varje dag. Men att man då idiotförklarar alla män och och ändå får män att krypa för dem p.g.a deras sitt utseenden, ledsen tjejer men det där funkar inte. Det hade inte fungerat som kille, såvida du inte spelar i ett band då förstås, undantaget. Makt/popularitet går före attityd. Det är inte det minsta synd om er, blocka de som ni inte vill ha mail av bara, men var inte så jävla dryga mot alla andra bara för att ni kan, för att ni är kvinnor och har utseendet på er sida. Varje man som skriver till er spär bara på er bild av att man kan vara hur dryg man vill och samtidigt få som man vill. Sådant ska inte uppmuntras.

Det här är en ganska gammal video men det är en "solskenshistoria" som jag läste om nyligen och som jag letade upp på Youtube. Detta är självklart bara ett av tusentals djur,  kanske ännu fler än så som blir plågade dygnet runt och ofta i experiment som inte ens behövs. En del för att få nya "anslag" från staten så att universitet och andra kan fortsätta experimentera trots att det inte behövs. Redan under andra världskriget använde åtminstone USA delfiner för att spränga saker och sprängas under vatten. Man har även använt hundar i dykexperiment där ofta båda trumhinnorna sprängts på hundarna och då finns det tusentals människor man kunde använt som har råkat illa ut, studera dem och prata med dem. Men p.g.a avstånd till dessa människor tar man istället in djur och utsätter dem för dessa saker och studerar sedan dessa. Jag vet inte vad man ska säga. I andra fall sitter "studenter" och "läkare" och skrattar när de drar i armar och ben på primater och skojar med hjälp av dessa helt hjälplösa djur, för de är djur, inte saker. Jag känner mig tom på ord. Jag beundrar de som gör något istället. Och tyvärr kanske, börjar hata de som torterar dessa djur.

Vidare har jag börjat fundera lite på hur få val vi egentligen har. Det finns en komiker som heter George Carlin som har en hel del vettiga åsikter. Titta på honom, han talar sanning. Kan förövrigt rekommendera flera av hans videos.




Det är konstigt att vi människor alltid måste uppleva motgångar för att komma nära saker som kärlek till våra nära. Vi har ju den där men den syns så sällan tydligt. Speciellt i i-länder där saker har tagit över banden med familj och släkt. Vi köper hellre saker än vi spenderar pengar på relationer. Okej, nu kanske jag överdriver lite, men det känns sorgligt när man som jag träffar släkten bara när någon går bort. Annars har man inte någon kontakt. Och det är ju självklart upp till var och en att se till att de hålls, men en del saker ligger lite i händerna på tidigare generationer med. Jag vet inte, men när något sådant händer så reflekterar människor en dag över vad livet är. Är det jobbet och stressen eller är det något annat? Sedan börjar ekorrhjulet snurra igen på måndag-morgon. Tro mig, jag är inte lat och jag har arbetat långa perioder, flera år, på ställen jag i det närmste avskyr för att få mat på bordet, men om jag hade fått välja fritt, då hade jag antingen arbetat med något som gjorde mig glad, utvecklade mig som människa, hjälpte någon annan eller inte arbetat alls. Tyvärr är det inte så lätt att bara ta det beslutet. Jag önskar att det vore lättare. Sedan kan man ju alltid diskutera det där med att hjälpa andra genom att hjälpa sig själv o.s.v

Nä, nu ska jag dricka lite kaffe och försöka fundera lite på vad jag kan göra för att ändra på saker och ting.
Jag är inte på något sätt en bättre person än någon annan. Jag tror inte på att man ska göra saker eller tänka saker för att kunna känna sig förmer än andra, det finns tillräckligt med självutnämnda "hjältar" och "filosofer" på internet. Däremot tycker jag att en människa som gör gott för jorden och dess djur(inklusive människan) är mer värd än den som dumpar gifter i havet och inte bryr sig. Kanske är det fel, men så känner jag åtminstone. Jag tänker nog bara lite mer än en del andra. Tyvärr blir tankar lätt grubbel och då kommer lätt herr blå smygande. Men så är det.

Nu har jag varit sjuk i snart sex dagar. Jag har haft feber i tre och är nu kommit in i det stadie då man får hostattacker som får lungorna att skrika efter nåd. Det är det värsta jag varit med om på år och dar. Det är hemskt. Men man blir sjuk i bland och sådant är livet. Det är bara att hoppas på att det vänder snart. Som tur är finns det människor som hjälper och bryr sig. Magnus och Ansi ska ha ett stort tack för de är de enda som jag känner här nere som har bil och som dessutom tagit sig tid att handla saker åt mig, två gånger under dessa dagar. Det underlättar att inte behöva tänka på att ta sig ut och klara av att hantera en bil till affären och sedan gå där bland folk när man är sjuk. Och om jag ska gå blir det en timmes promenad i ett par minusgrader med feber och förkylning, nej det går inte. Så tack så jättemycket, det betyder massor att ha kompisar som er. Tack till Helena med som fixat så att Carmen har det bra undertiden. Saknar henne av hela mitt hjärta men hon skulle inte ha något skoj här just nu ändå.

Det är lite lustigt ändå. När man blir sjuk blir man så känslig. Man blir lite sådan som man skulle och egentligen borde vara om man inte hade sin "hårda hud" på sig, den som vi alla tvingar på varandra. Och den som vi får av att ständigt höra om alla krig, mord o.s.v Man bryr sig inte till slut. Men när man är sjuk så bryr man sig på ett annat sätt, kanske för att man själv ligger och krälar på botten och vet att man inte kan försvara sig alls. Ligger man med feber så bryr man sig bara om att "överleva" och vill mest att allt ska fungera, att folk ska komma överens och att vi kunde göra något bra i världen. När man blir "frisk", det är då man får tillbaka alla andra känslor. Jag ser mer det goda än det onda, det positiva än det negativa som sjuk. Sedan när jag blir frisk så vänder lätt vågen tyvärr. Det är bra mycket lättare att se all skit och tänka sämre tankar då. Antar att man lättare uppskattar de små sakerna som sjuk för att man är så hjälplös då.

Men sådana är vi. Vi spenderar hela våra liv till att stressa o.s.v men när vi väl dör så ber vi om mer tid och goda dagar. Precis som om inte döden är en lika stor del av livet som livet är. Tragiskt det där. Vi människor måste se saker gå åt helvete innan vi verkligen tror på det. Lite som de säger i första matrixfilmen, hade en "perfekt" värld skapats utan lidande hade ingen trott på den.

Såg filmen "Jarhead" i går i brist på annat. För er som inte sett den så är det en militärfilm som handlar om ett gäng marinsoldater som får åka till Kuwait. Underhållande och helt okej. Filmen är två timmar, det är inte jättemycket blod och död, men det är ett par döda människor med. Men det som påverkade mig mest i hela filmen var en häst. En häst helt täckt av olja, en häst som led och dog för att vi startar ett krig. Om man börjar tänka så, på hur många djur som får lida för att vi startar krig så blir man väldigt ledsen. Vi är ju också djur. Och djur har aldrig tagit ställning i någon fråga, däremot har de använts i krig, främst då hästar men även elefanter. Kanske något annat djur med,det låter jag vara osagt. Så sjukt egentligen, som om våra små krig skulle stå över naturen och djuren. De drabbar dem ja, men vi står ju knappast över dem. Det hade varit intressant med en nyhetsrapport att två gorillastammar dödat ett par tusen människor för att någon skitit på fel sida av revirsgränsen. Fast egentligen inte, det bästa hade ju varit om alla kunde lägga ner skiten. Och Israel går in i Gaza och världen "protesterar" tyst som vanligt. USA är en av de få som inte aktivt tar motstånd mot väpnad konflikt så länge de inte dödar civila. Israel hade varit en stor öken om inte USA hade varit bakom dem, och vid det här laget, borde inte det ha löst saker bättre? Och nej, jag uppmuntrar inte krig och våld, men tala om att göra sig hatade, inte lära sig något av historien o.s.v Och trots detta så gör vi ingenting. Vi pratar... Inför sanktioner! Skicka ner FN-trupper för att få bort ockuperingen, riv muren som de har byggt. Ingen handlar med Israel. Klipp all kommunikation med landet. Låt USA:s skattebetalare fortsätta betala för Israels ockuperingspolitik så länge de orkar. De flesta vet nog inte ens om att det är de som betalar men det är ju en annan sak. Nog om det, orkar inte skriva om politik, jag undrar bara varför ett land kommer undan med så mycket, tänk om det varit Iran som hade gått in i ett näraliggande land. Då hade USA samlat trupper nu och "pekat med hela handen" på världens nya terroristland. Men då talar vi ju om farliga araber och inte snälla halv-amerikanska-judar. Och jag vet, folket är inte alltid politikerna, men det är de som står bakom dem och har röstat fram dem, det gäller alla länder. Så vill du skylla på någon när det gäller ett lands politik så skyll på folket. Inte alla självfallet. Men den stora massan. Det gör jag när det gäller Sverige.

Nu hade jag behövt en ny serie att glo igenom, några tips nu när de tre jag följer fortsätter först i sommar...