Nu har jag varit sjuk i snart sex dagar. Jag har haft feber i tre och är nu kommit in i det stadie då man får hostattacker som får lungorna att skrika efter nåd. Det är det värsta jag varit med om på år och dar. Det är hemskt. Men man blir sjuk i bland och sådant är livet. Det är bara att hoppas på att det vänder snart. Som tur är finns det människor som hjälper och bryr sig. Magnus och Ansi ska ha ett stort tack för de är de enda som jag känner här nere som har bil och som dessutom tagit sig tid att handla saker åt mig, två gånger under dessa dagar. Det underlättar att inte behöva tänka på att ta sig ut och klara av att hantera en bil till affären och sedan gå där bland folk när man är sjuk. Och om jag ska gå blir det en timmes promenad i ett par minusgrader med feber och förkylning, nej det går inte. Så tack så jättemycket, det betyder massor att ha kompisar som er. Tack till Helena med som fixat så att Carmen har det bra undertiden. Saknar henne av hela mitt hjärta men hon skulle inte ha något skoj här just nu ändå.

Det är lite lustigt ändå. När man blir sjuk blir man så känslig. Man blir lite sådan som man skulle och egentligen borde vara om man inte hade sin "hårda hud" på sig, den som vi alla tvingar på varandra. Och den som vi får av att ständigt höra om alla krig, mord o.s.v Man bryr sig inte till slut. Men när man är sjuk så bryr man sig på ett annat sätt, kanske för att man själv ligger och krälar på botten och vet att man inte kan försvara sig alls. Ligger man med feber så bryr man sig bara om att "överleva" och vill mest att allt ska fungera, att folk ska komma överens och att vi kunde göra något bra i världen. När man blir "frisk", det är då man får tillbaka alla andra känslor. Jag ser mer det goda än det onda, det positiva än det negativa som sjuk. Sedan när jag blir frisk så vänder lätt vågen tyvärr. Det är bra mycket lättare att se all skit och tänka sämre tankar då. Antar att man lättare uppskattar de små sakerna som sjuk för att man är så hjälplös då.

Men sådana är vi. Vi spenderar hela våra liv till att stressa o.s.v men när vi väl dör så ber vi om mer tid och goda dagar. Precis som om inte döden är en lika stor del av livet som livet är. Tragiskt det där. Vi människor måste se saker gå åt helvete innan vi verkligen tror på det. Lite som de säger i första matrixfilmen, hade en "perfekt" värld skapats utan lidande hade ingen trott på den.

Såg filmen "Jarhead" i går i brist på annat. För er som inte sett den så är det en militärfilm som handlar om ett gäng marinsoldater som får åka till Kuwait. Underhållande och helt okej. Filmen är två timmar, det är inte jättemycket blod och död, men det är ett par döda människor med. Men det som påverkade mig mest i hela filmen var en häst. En häst helt täckt av olja, en häst som led och dog för att vi startar ett krig. Om man börjar tänka så, på hur många djur som får lida för att vi startar krig så blir man väldigt ledsen. Vi är ju också djur. Och djur har aldrig tagit ställning i någon fråga, däremot har de använts i krig, främst då hästar men även elefanter. Kanske något annat djur med,det låter jag vara osagt. Så sjukt egentligen, som om våra små krig skulle stå över naturen och djuren. De drabbar dem ja, men vi står ju knappast över dem. Det hade varit intressant med en nyhetsrapport att två gorillastammar dödat ett par tusen människor för att någon skitit på fel sida av revirsgränsen. Fast egentligen inte, det bästa hade ju varit om alla kunde lägga ner skiten. Och Israel går in i Gaza och världen "protesterar" tyst som vanligt. USA är en av de få som inte aktivt tar motstånd mot väpnad konflikt så länge de inte dödar civila. Israel hade varit en stor öken om inte USA hade varit bakom dem, och vid det här laget, borde inte det ha löst saker bättre? Och nej, jag uppmuntrar inte krig och våld, men tala om att göra sig hatade, inte lära sig något av historien o.s.v Och trots detta så gör vi ingenting. Vi pratar... Inför sanktioner! Skicka ner FN-trupper för att få bort ockuperingen, riv muren som de har byggt. Ingen handlar med Israel. Klipp all kommunikation med landet. Låt USA:s skattebetalare fortsätta betala för Israels ockuperingspolitik så länge de orkar. De flesta vet nog inte ens om att det är de som betalar men det är ju en annan sak. Nog om det, orkar inte skriva om politik, jag undrar bara varför ett land kommer undan med så mycket, tänk om det varit Iran som hade gått in i ett näraliggande land. Då hade USA samlat trupper nu och "pekat med hela handen" på världens nya terroristland. Men då talar vi ju om farliga araber och inte snälla halv-amerikanska-judar. Och jag vet, folket är inte alltid politikerna, men det är de som står bakom dem och har röstat fram dem, det gäller alla länder. Så vill du skylla på någon när det gäller ett lands politik så skyll på folket. Inte alla självfallet. Men den stora massan. Det gör jag när det gäller Sverige.

Nu hade jag behövt en ny serie att glo igenom, några tips nu när de tre jag följer fortsätter först i sommar...