Folge mir ins licht
Ja, du måste nog sluta kalla dig bitter, då du faktiskt unnar folk saker. (Om det inte bara är något du inbillar dig. Fast inbillning är det som kan göra folk lyckliga och då menar jag inte riktigt på ett självbedrägande sätt. Äh, jag bara krånglar till formuleringarna.) Och så läste jag "gör ngt annat, eller ngn annan..." Sån är jag.
Jag är ju likadan. Fast uppenbarligen ger det olika resultat. Men jag kan heller inte släppa saker. Jag tänker på saker från förr, människor man kännt. Jag tar illa vid mig även fast andra kanske inte menar det så. Tystnad kan vara outhärdlig för mig, och så går jag och tror att någon är sur/avig/whatever och så blir jag sur tillbaka och försöker skydda mig fast det egentligen är ett missförstånd.
Jag ror inte lösningen är att sluta tänka. Jag tror snarare det är att sluta älta. Eller typ.. Jag vet inte. Jag tycker tankar är bra. Det är bra att tänka igenom saker osv. Men när det enbart är ont så är det bättre att släppa det. Så var det då och då. Well, nu är det inte så. Då får man gå vidare. (Jaja, jag lever inte riktigt som jag lär men det är mitt mål iaf.)
Och människor med ont om tid är inte nödvändigtvis lyckliga. Det är ju stressande också. Och bara för att folk är "upptagna" betyder det ju inte att allt är saker som är så där roliga. Jag saknar tid att träffa alla er jag tycker om. Men jag är så trött så trött ibland, och så ska Cebbe badas och hundarna promeneras och vardagen tar överhanden en del. Men det var trevligt i lördags till exempel! Mer sånt! :)