Okej, jag skriver inte så ofta. Och det beror väl främst inte på att jag inte har några tankar eller saker att säga något om, det vet de flesta som känner mig, tvärtom kanske jag pratar för mycket i bland och jag tänker defintivt för mycket. Tar ju död på mig själv med det där. Nåväl, stenarna blir ju fler tills man väljer att stoppa fingrarna i halsen. Men jag är inte bra på det där. Jag vill ytterst sällan göra det även om tillfälle skulle ges. Jag är en typisk "karl" på det sättet. Det ska stängas inne och låsas inne. Oavsett. Det är svårt att hitta kanaler för vissa saker tycker jag. Och prata hjälper inte alltid. Sedan funderar jag lite på det här med bloggen och jobbet. Är det bra att ha en blogg som ens arbetskamrater kan läsa? Ens chefer? Jag vet inte, jag tror inte det är så bra faktiskt. Saker som jag vill att de ska veta är på den nivån att jag i så fall säger det till dem direkt, annars inte.

Stockholm var fint, trevligt att ha fullt upp hela tiden. Trivdes bra med det. Borta bäst men hemma bra är något som mitt huvud tänkt många gånger. Jag tror inte det är nyttigt egentligen. Det är nog ett tecken på att man behöver förändring. Men vad gör man i konjukturens Sverige? Det verkar vara konjuktur på allt. Solen verkar även känna av konjukturen. Jag behöver sol nu, vår. Mitt känsloliv behöver en spark och börja rulla med. Inte bara vägg efter vägg, till slut blir man förstörd på riktigt eller immun, vill inte bli något av det faktiskt.

Det är så trevligt att se andras liv och världar för saker man inte kan tänka sig alls blir helt plötsligt inte så främmande i andra miljöer och andra situationer. Man förstår varför folk har gjort som de gjort och varför de lever på ett sätt som du inte kan tänka dig i den situation du är, men om du hade varit på den plats de är så hade du kanske gjort samma val. Det är ju precis som det där "du blir som du umgås". Jag tror det är mycket så.

Nåja, vet inte riktigt vad den här bloggen ska gå ut på nu när jag inte känner för att hälla ur mig känslor då jag har spärrar när det gäller personliga saker på nätet, och jag tror ingen är intresserad av mina långa filosofiska utlägg där jag tycker till om saker. Det brukar nämligen oftast sluta i ett par kommentarer som lyder "vad bitter du är", "sluta vara så negativ". Lustigt nog trodde jag själv att jag var mindre bitter och negativ än på länge trots alla motgångar internt, men icke enligt gemene man på gatan.

Jobbperiod nu, det är ungefär som monsunperioderna fast utan den där avslappnande känslan.
Jag tittar efter ett nytt boende, men det är lite svårt när jag inte vet hur allt annat blir.