I bland är det som att någon tänder en lampa i ett tomt mörkt rum i mina tankar. En lampa som jag själv har tänkt tända men som jag inte riktigt insett att den behöver tändas eller hur jag ska göra innan någon säger det, eller förklarar hur.  Jag har pratat lite med två kloka människor de senaste dagarna och kommit fram till vissa saker om mig själv.

En sak som jag har kommit fram till är att jag måste börja ha saker att se fram emot. Utan det blir livit lätt trist. Jag måste även försöka planera upp min tid mer. Det är lite svårt med mitt jobb men att vara upptagen och inte vara alltför mycket ensam med mycket tid är nog bra. Nu har jag 12 timmar på jobb att fundera och 4-5 efter. Det är inte bra kan jag lova. Det är dock inte alltid så lätt när man har ett ganska begränsat antal människor i sin umgängeskrets och jobbar så att man missar de flesta sociala saker, träning o.s.v En lösning är att byta jobb, en annan är att finna andra vägar. Just nu letar jag andra vägar.

Extremt. Jag får inte sällan ett intresse för något och utvecklar det sedan till det mer extrema. Åsikter mest så. Det är också något som gör att jag begränsar mig själv. Och det är lite det jag vill komma till, de visa tu och jag har pratat om detta och jag inser att alla saker jag gör som är extrema för andra samtidigt målar in mig i ett hörn. Och jag vill inte vara det just nu, jag vill vara vidöppen, för nya människor, nya intryck och nya saker överlag. Det betyder givetvis inte att jag tummar på mina åsikter eller kompromissar på mina "regler" som jag satt upp så att säga. Däremot tror jag nog att jag kan uppfattas som mer extrem och absolut än vad jag är. Jag är inte speciellt övertygad om att bara jag kan ha rätt eller att jag gör det enda rätta, olika saker är rätt för olika människor.

En av personerna berättade att hon själv hade gjort som mig. Grävt ner sig i böcker om politik och annat som gör en arg, ledsen och väldigt ensam. Istället för att bejaka livsgnistan är det lätt att som ensam dra sig tillbaka till böcker, böcker och texter som behandlar det du känner stundtals och även saker som du kan brinna för. Intressen, åsikter, kalla det vad du vill, det är dock väldigt lätt att bli påverkad och har du inte en värld som ger dig nyans i samma takt som du själv skapar dig en egen bild så blir det lätt att man drar det till sin spets. Hon slutade med det för hon mådde dåligt av det. Jag vet, för jag är precis där. Långa promenader under tunga moln, böcker om tortyr av  människor och djur, åsikter som du aldrig kan få uttryck för eller göra något åt ändå. Det skadar bara dig själv i slutändan. Åtminstone om det är allt som du har att hålla dig fast vid.

Det är ett högt pris. Jag önskar inte betala det längre, åtminstone inte ett lika högt pris.