Varför är man alltid sugen på att gå ut och/eller känner sig kreativ när man är låst? Det slår aldrig fel. Är jag ledig ett par dagar och har all tid i världen så slår tristessen till och jag har ingen lust alls att göra de där sakerna jag tycker är roliga. När jag ska jobba 4 dagar i rad över helgen (som nu) så är jag sugen på att gå ut, fika på stan, fota, göra musik.. men givetvis kan jag inte göra något av det. Likadant är det om jag reser bort, då vill jag göra sådana saker med. Kanske är det i de fallen iofs inspiration över miljöombytet. Det är just därför jag ska skaffa mig en liten stuga vid havet där jag ska göra musik och kan fota vid havet. I en drömvärld där jag även har en bra lön...

Jag tänkte skriva lite om rökning, men jag hoppar nog över det. Det känns som att många rökare tar det så personligt när man egentligen attackerar företeelsen, inte vanan eller lasten. Mest dess inverkan på oss som inte röker. Det är i alla fall lagom skoj med alla fimpar överallt och lukten av rök från kollegor på allt, telefoner, tangentbord etc. Allt som varit nära cigaretten luktar ju, men de känner ju inte av det själva..

Jag fryser lite, dricker lite thé, lyssnar på radion, de spelar kent. Tittar ut över en halvtom parkeringsplats och drömmer mig bort en stund, jag vill ha sommar, värme, kärlek, upplevelser, harmoni och vacker musik...