Jag tror inte jag är gjord för att bo ensam, däremot gillar jag att kunna vara ensam. När man tittar in i en lägenhet där man ser ett par som bor tillsammans så ser det så härligt ut. Jag har bott med andra två gånger och det passar ganska bra. Man är sällan ensam men samtidigt är man ensam när man vill vara det. Man kommer inte hem trött och sliten till tevemat och sedan sova utan man har någon att prata med och någon som bryr sig. Det är underskattat. Eller någon som kan fixa mat åt en tills att man kommer hem. Det är inte så dumt det heller. Nu har jag bott själv i ett och ett halvt år. Och det är skönt, men ärligt talat är allt som har med ensamhet jävligt hypat för att fler och fler av oss är ensamma. Det var ju trend med par först sedan skulle allt vara singelresor, singelkryssningar etc. Nästan som att hela samhället fick någon panik över att vi inte skulle föröka oss tillräckligt..alla måste träffa någon och det nu. Eller så måste vi vara ensamma och trivas i det, man får inte vara ensam och säga att man inte trivs eller mår dåligt över det, nej, det är det nya fula. Förr var det att inte hitta någon, nu är det att erkänna att man vill det. Nu är inte jag singel, men jag bor ju själv.

Antar att det lite är gräset på andra sidan sådär.. men ändå.