I bland tror jag att jag vill flytta till norrland. Av tre anledningar främst. Alla lika bra eller dåliga. Inte hållbara dock. Det är billigare, man får mer, det är norrläningar runtomkring en och de känns mer genuina på något sätt än stadsmänniskor, och sedan kommer man ju nära naturen. Det har dock blivit dyrt även i norrland med hus. Kollade runt lite på priser på saker i landet. Det är dyrt överallt nu. Jag tittade på lägenhet i Björkekärr/kålltorp/torp häromdagen, gör det lite då och då när jag känner suget efter något större och närmare stan. Och det är ju där jag vill bo om jag ska bo i Göteborg alls. Egentligen borde jag inte titta på köp för om jag verkligen vill flytta så kan jag jaga värdar och sådant. Köp går inte i hop i mitt huvud. Räknade att jag måste ha minst 600 tkr för att ha råd med något som ligger runt miljonen, och det gör ettorna i dessa områden! Det kanske låter konstigt, men utan denna summa har du en hyra över 6000 kronor ensam. Ärligt talat så förstår jag inte hur folk har råd. Sedan läser man i dagens tidning om något designat hus som kostade fem miljoner att bygga och har bara i elkostnad 30tkr per år.


Vad gör man då? Hur får man in de pengarna. Och två barn på det att försörja. Det måste finnas någon hemlig guldkran i huset där det flyter ut pengar. Jag tillhör ju då den samhällsklass som räknar pengarna på fingrarna efter den 15:e varje månad. Som inte scannar på ica bara för att det är bekvämt utan för att kunna hålla koll på varenda krona. Men visst, det har varit sämre. Jag förstår bara inte var alla pengar kommer i från. Jag vet att det finns bra löner, men så bra löner att man har råd att lägga fem miljoner i en klumpsumma och sedan lägga ett par hundra tusen per år på att hålla i gång allt? Och det är ju inte direktörer eller företagsledare som har dessa hus alla gånger. Fast visst, folk är belånade över öronen har jag hört. Den nya bilen och det stora huset kommer inte gratis. Sedan kostar barnen 1-3 miljoner per barn med, det är en ungefärlig siffra som jag hört som förmodligen kan stämma ganska bra. Jag är inte så mycket för att prata om klasser i samhället, men storstäderna kommer ju definitivt mer och mer att stänga ute människor som inte har gott om pengar. Och det är väldigt tråkigt. Varför söker jag inte då via värdar, jo jag vet inte om jag är så sugen på att flytta inom denna staden ännu en gång till en hyreslägenhet, ska det vara så ska det vara hus, bostadsrätt eller något större. Det blir sjätte flytten för mig i så fall. Nästa gång får det banne mig bli en trea eller något annat som gör att det känns värt det. Och en tre har jag inte råd med ensam och eftersom jag inte har något sällskap så är det ju inte aktuellt. Men visst vore det trevligt med en tvåa med balkong mot skogen vid delsjön/skatås? Glöm det, såvida du inte har the big bucks.

Jag förstår folk som bor i mindre samhällen, de får ju ut så mycket mer av livet på många sätt. De kan ha djur, de har råd att handla mer mat, de har mindre bensinutgifter, eventuellt lägre hyra o.s.v Så de har helt enkelt råd med mer nöjen. Staden är ju dyrare men har mer nöjen att erbjuda. Lite ironiskt sådär men visst, så är det ju. Landet landet däremot är ju desto dyrare med all driftkostnad och sådant. Fast å andra sidan, är man bonde så jobbar man ju hemifrån. Det är ju lönsamt. Det är ju också en sådan ny sak, bensinpriset är ju så sjukt högt nu att det har blivit en statusfråga att kunna åka bil. Jag har 2-3 mil enkelväg till mitt jobb och jag tycker det är långt. Det är egentligen inte jättelångt om man tänker på hur det hade varit att bo på landet. Men det är så att jag känner att jag vill byta till ett arbete närmare eller flytta närmare jobbet. Det blir ju ändå en peng varje månad som går rakt ner i tanken. Och i detta fall är det inte tanken som räknas om man säger så....

Pengar pengar pengar, roten till mycket ont. I ett Sverige där allt mer och mer handlar om pengar känner jag mig ofta ganska vilsen. Å ena sidan vill jag gärna ha en del av kakan, tjäna snabba pengar, mycket pengar. Å andra sidan vet jag att pengar inte betyder något för mig personligen egentligen. Skulle aldrig byta kärlek mot pengar t.ex Det går inte att sätta ett pris på allt. Men visst, det vore kul att göra affärer igen, saknar det lite. Det är ju bara ettor och nollor som byter namn konstant mellan olika bolag. Ett bolag med bra vinst och ett givande arbete hade varit något.