Oftast kommer jag på saker jag vill skriva här när jag är ute och går. Och sedan när jag kommer in kan jag inte få fram det så som jag tänkte då. Men jag kan ju försöka. Var precis ute en sväng i skogen och fotograferade lite. Jag ser naturen som konst. Naturen är ett konstverk som redan är fulländat. Och jag som fotograf avbildar enbart det som redan finns. Givetvis spelar viss teknik hos mig roll, men det jag fotar finns ju redan där. Det är inte riktigt som att måla en tavla. Visst kan tavlor även de avbilda något, men då spelar konstnären/konstnärinnan större roll. Naturen är liksom konst i sig. Sedan anser jag förvisso att foto är en form av konst. En bild säger mer än tusen ord och fotografen är lite av en konstnär. Någon som förmedlar en känsla. När man tittar på en målad tavla tänker man ofta, vad duktig målaren är, ser man en fin bild tänker man ofta, vad vackert motivet är. Däri ligger skillnaden. Men det är ändå konst. Eller har jag fel?



Vad är det som gör att vi blundar för så mycket som är dåligt, det var en annan tanke jag fick i morses. Det pratades om vatten på något morgonprogram. Att äta en entrecôte är att förbruka 300l vatten. Och istället för grönsaker utbrast programledaren, "men det är ju inte direkt en biffstek". Eh nej. Människans ego och närsynthet är så frustrerande i bland. Till detta tillkommer all hektar som odlas upp för "biffen", själva "biffens" lidande och transporter, utsläpp. Summa kardemumma är att det bidrar med stora delar till varför den här jorden går under sakta men säkert. Och allt man kan säga är att det är ju så gott. Hur fan tänker man då? Sedan nedskräpning, när man är ute och går i naturen hittar man ölflaskor, krossat glas, chokladpapper etc precis var som helst. Mitt ute i det vilda. Hur tänker man då? Är naturen våran att göra som vi vill med eller är det kanske så att vi är en del av naturen, eller snarare mindre än naturen. Nu är jag lite naturfascist så jag anser ju att människan står under naturen. Naturen är inte våran att exploatera och göra som vi vill med, lika lite andra varelser, däremot att leva i någon form av harmoni med. Odla upp och hugga ner, inte skövla, så och skörda inte exploatera o.s.v Förstår folk inte att det inte är den som har mest pengar och flest barn som "vinner" längre? Det är lika kört för alla när det kommer till saken och de som har mest bidrar även mest till allt som är dåligt oftast, tyvärr.

Vi hade behövt "det totala kriget" mot allt som sker nu. Kriget mot utsläppen. Om alla ställde om, om staten gick in och hjälpte mer, byggde mer vindkraftverk o.s.v Satsade alla resurser möjliga ett år så skulle vi utveckla saker som annars tar 10-15 år att utveckla. Se bara på all teknik som utvecklades under krigen. Nöd är uppfinningens moder. Nu är det väl nöd om något.

Arbetskamraten hade lagt en "rolig" bild som bakgrund på datorn på jobbet. En förtvivlad isbjörn som flyter på ett isflak som den knappt kan stå på. Jag blev mest sorgsen och ledsen och börjar mest tänka att jag förstår varför jorden ser ut som den gör med de människor som lever här.