Har du fått en sådan där annorlunda känsla av en viss doft eller en viss plats? Självklart har du det. Jag fick en sådan i dag, en ruskig aprildag med regn och snö, helt plötsligt dök en doft upp som fick mig att bli helt varm i kroppen och känna mig trygg och hemma,men den varade bara några sekunder. Lite som lycka kanske. Det är extremt sällan jag känner så. Vi alla tror jag. Tror de flesta av oss är ganska otrygga, inte så att vi är rädda,men vet du vem du helt och hållet är? Vet du vart du skulle må bäst av att vara? Vet du vad du skulle må bäst av att göra? Jag älskar ju dofter med, olika dofter för olika saker. I bland tror jag att jag minns vilken parfym min första lärarinna i lågstadiet hade. Men jag kan ju inte veta säkert. Sådant lagras i hjärnan likväl som synintryck. Tänk bara på julen. Alla dofter runt den.

Det hade varit bra om man alltid hade kännt sig lika stark som man gör i bland när man går promenader med hunden och funderar över livet. Jag har kommit på att jag förmodligen skulle må rätt bra av att arbeta i en miljö som stimulerar min intellektuella sida mer. Den jag tror att jag har haha. Inte nödvändigtvis akademisk då jag inte kan memorera texter och rabbla fakta så bra. Mer miljömässigt stimulerande. Hade jag varit kristen kanske jag hade sökt mig till att jobba inom kyrkan, på en kyrkogård eller liknande. Det hade förenat andlighet och arbete. Nu är jag dock inte det.

Vilken jävla morgon!

Man vaknar och ser att det har snöat, massor!
Man stressar och får precis på sig kläderna innan man måste ut och skrapa bort snö från bilen. Det är snöstorm nämligen och det är ungefär en decimeter snö över hela bilen. Man slirar sig till jobbet, får inte komma försent, får inte komma försent... väl framme får man direkt reda på att andra är försenade och att man måste täcka upp för dem, så ingen lugn och skön morgon med värme, nej, ut igen. Öppna portar och sitta en kort stund inne för att sedan åka ut till ingenstans och öppna en grind med ett lås som man inte hittar nyckel till på ett tag. Blåfrusna händer och en trött och kall kropp åker sakta tillbaka till sin plats.

Vilket jävla väder, jag ville så ha vår, men jag får ju sällan som jag vill. Hade jag bara fått med mig någon hade jag åkt utomlands, men mitt liv är tomt på någon att åka utomlands med.Femdagars-vecka. 70 timmar.
Ena kollegan har bokat semester i Barcelona och den andra kollegan åker till Egypten i veckan. Själv åker jag hem om 11 timmar. Till snön.

För ett par år sedan, låt oss säga tio för att göra det lättare. Då var det par som gällde, allt fanns till par, parresor, parmiddagar o.s.v Det var rabatter hit och dit för två, inte en. Givetvis insåg vi hur fel detta var och gjorde om, så det nu finns familjeresor, singelresor och parresor.  Och det är ju bra. Alla vill inte ha barn på sin semester etc. Jag förstår bara inte hypen över att vara "singel". Förut var det lite som att om man var ensam så ville man ha någon eller så tog man en paus. Nu ska de kända paren leva "singelliv" i sina förhållanden, det ska vara singelkryssningar, singelrabatter hit och dit.

Vad betyder detta? Att fler är singlar nu än tidigare, svar ja. Att det inte är något fult eller att man inte väntar på någon när man är singel, ja. Att man är mindre ensam, nej. Att folk inte kan erkänna att de är ensamma om de är singla, tja, till viss del kanske. Lite liksom det förr kanske var lite fult att säga att man ville vara singel och leva själv. Sedan tänker ju kanske en del personer på festa och leva rövare om de hör ordet singel (eller så är det bara jag)Ordet ensam då? Är det egentligen inte samma sak? Då tänker man nog inte på samma saker. Är inte singel bara ett mer glamouröst ord för ensam? Något som indikerar på att man mår bra med det, tar för sig, inte vill ha någon just nu. Hur många "singlar" finns det som vill vara singel, som "spelar fältet"? Jag har inget emot ensamhet eller singelliv, absolut inte, så ska det inte tolkas. Jag tycker bara att det är lite hypat och överskattat. För är man inte "singel *^-^" så är man ju ensam och bitter. Varför använder man inte status: ensam? när man beskriver sin levnadsform? Det är ju det man är. I grund och botten. Sedan om du har nattligt sällskap varje natt eller är ensam dygnet runt, det är ju ganska oväsentligt. En rolig sak med om man tänker på det, om det nu är så fint att vara singel, varför ska nästan alla "singelsaker" då egentligen gå ut på att man ska träffa någon, fast det kanske underförstått betyder enbart fysisk aktivitet?

Eller så är jag bara trött och bitter och ensam för att ingen mailar snuskmail till mig..hahaha..

Eller inte : (


; )


: (

eller

:)

Eller snarare: Regnet 320 Jonas 1.

I dag köpte jag ett regnställ.

Det tog bara 3 år av hundägande att få tummen ur (här går det fort i svängarna). Men det fungerade bra. Vi var precis ute och för en gångs skull kom man inte hem dyngsur. Trevlig upplevelse. Carmen hade givetvis sin regnkappa på sig, hon olikt mig har fattat det där med att ta på sig riktiga kläder. Ser lagom nöjd ut, men det var helt okej.

I bland är det faktiskt bäst att saker blev som de blev.
Att man inte offrar mer på saker som man inte tjänar på i längden.
Man förblindas i bland och i bland måste man vara kritisk även mot känslor som man själv har. Tyvärr tenderar detta att i viss mån leda till cynism där man tänker först och sedan tänker man än mer sedan känner man lite.

Sedan att alla människor som jag tyckt om någonsin kommer leva i mig som en enskild liten del, det är en annan sak. Man kan ju sakna saker man gjort tillsammans, en del av personens personlighet, närheten och mycket annat. Det är ju det som gör det hela så mycket svårare.

Väktare får brandbomber kastade mot sig i backa, polisen får ägg kastade på sig när de anländer, för andra dagen i rad.

SD-politiker är systematiskt utsatta för dödshot och andra former av hot minst en gång i veckan av AFA, bland annat med yxor i hemdörrar etc. Tänk om det varit en sosse, hade det inte varit framsidor på tidningarna då, tydligen är det skillnad på folkvalda och folkvalda. Och nej, jag tycker inte att det är okej att man hotar folk som är förtroendevalda. Och nej, det har inte alltid varit så och det är inte så i alla andra länder.

Jag tror inte på allvar regeringen bryr sig alls.
Så länge det är deras gemensamma "fiende" så skiter de i det.

Som sagt, inget nytt under solen. Blunda, andas, köp ett nytt klädesplagg eller en playstation så går känslan av desperation över för en stund. Börja spara till din bostadsrätt i det fina området så går känslan över för en kort stund. Glöm att moder Svea går fullständigt åt helvete för en stund.

Men känslan återkommer, jag lovar.. när du väl börjar snurra på hjulen så stoppar inte kvarnen. Den står bara still av okunskap, när du väl läser annat än aftonbladet och börjar inse att 1+1 är 2 så är det även kört för dig. Vi kan fly, men våra barn då?

Om jag var en te-sort så skulle jag nog vara russian earl grey. Ganska bitter men ändå ljuv på något sätt. Fast det kräver ju en tekännare för att kunna avnjuta denna sort på rätt sätt vid rätt tidpunkt. Det är mer av ett eftermiddagste än något som är fruktigt och kan locka näsborrarna vid första doft.

För några veckor sedan träffade jag en underbar gammal man som sa att Carmen var fin. Sedan pratade vi nog i tio minuter, han visade bilder på alla hundar han haft i sitt liv och pratade om en ny han funderade på att skaffa. Sedan tipsade han även om ett bra ställe att åka och släppa hunden. Han hade tagit över en dobermann som de annars skulle avliva och han gjorde värnplikten med den hunden. Ingen vågade sig nära sa han haha. Han visade bild på dem och den var jättefin. En hane var det. Och han hade inte haft några problem med den sedan så, det var som vanligt, människor som inte kan ta hand om en hund som hade tagit beslutet om avlivning. Förstår inte varför folk skaffar djur om de ska lämna bort dem för att de hellre vill åka utomlands etc. Hoppas de aldrig skaffar barn åtminstone. Djur är nästan lika illa men barn är nog snäppet värre.

Nu ska jag ta på mig min rosa dräkt och titta på schlager .. inte.